Vardagslunk

Jag har nu varit i Tokyo i nästan en månad, vilket inneburit att någons slags vardagsstabilitet börjat uppstå. Skolan fräser på med en inspirerande hastighet, även om delar av läroplanen skulle må bra av lite pedagogisk granskning (av någon som kan mer än mig förslagsvis). Min vardag ser hur som haver ut enligt följande (presenterade tider är ungefärliga) :

09:00- Mobilrevelj
09:00-11:40 - Morgonpillefix, dusch, frukost, kaffe, slöande etc.
11:40-12:30 - Tunnelbanetango (läser bok, spelar spel, lyssnar musik etc. etc.)
13:00-17:00 - Japanskalektioner med insprängda mellanmål
17:00-19:00 - Middag samt tillbakatunnelbanetango. Stundtals i inverterad ordning.
19:00-21:00 - Studier (läxor, kanji, glosor)
21:00-närfandetpassar - Vad som än känns rätt för stunden

I fredags var jag, en annan svensk, en semiryss och en japan i Shibuya på rätt löjlig klubb och kom hem i ösregn lördag morgon cirkus 07:30. Dagen efter var det tyfonvarning. Det kändes inte som en vardagslunk.

Japanska rökrutor. "一"

Eftersom allt är tvärtom i Japan är det (ofta) okej att röka inomhus, men betydligt mer begränsat utomhus. Istället finns det det designerade rökrutor i städerna där man kan stå och bolma.

I Japan pågår just nu någon slags lätt genial antirökkampanj som fört med sig ett antal mer eller mindre skumma skyltar. Här är första delen av min skyltsamling


P.S. Jag är inte överkörd, har inte fått en släng av digerdöden, har inte begått rituellt självmord, sitter inte i fängelse. Skulle oro uppstå över sådana eventualiter: Var god skicka ett mejl.

P.P.S. Nej, jag röker inte. Mer än när jag är full.

Girl Hunting

Igår när jag varit i Shinjuku och handlat kurslitteratur kom det fram en japan till mig och började prata engelska. När jag berättade att jag kom från Sverige så ville han prata om Sven-Göran Eriksson, det var kul.

Sen undrade han om jag gillade japanska flickor. "Visst" svarade jag, varpå han exklamerade "Let's go Girl Hunting!" och ryckte tag i närmsta kjol.

"AAAH! Vad gör du!?" ropade jag.

"Var hon ful?" Svarade han.

"Jag måste med tunnelbanan" konstaterade jag.

Vår vänskap var precis som han. Ganska kort och mycket underlig.


P.S. Bokaffären var nio våningar hög. Vafan.

BBQ takåt

Under helgen har det lossnat lite grand med kontakterna här i byggnaden. I lördags planerades en grillfest, vilken genomfördes på söndagen. Högst upp på det fem våningar stora korridorsboendet.

Åkte två tunnebanestationer bort från Matsudo för att handla förnödenheter i en... gissa... dygnet runt-öppen köttbutik. Kanske inte bara i Japan, men jag vill gärna tro det.

Grillade dock inte bara kött, utan även yakisoba (typ grillnudlar) och shitake (japansk svamp). Plus att det dracks lite lagom stundentikost mycket. Koreanskt risvin skulle kunna slå igenom rejält i Sverige. Lärde känna fler svenskar, koreaner och japaner, samt ett par schweizare framåt småtimmen. Japan är tamigtusan rätt okej ändå.

Idag har dock varit något av en bakfullsdag. Någon form av Japansk högtid, men affärerna verkar ha öppet ändå. Matlagningslusten var tämligen obefintlig så jag tog tillfället i akt att utforska de japanska smörgåsmöjligheterna för runt 100 yen styck (ca 6kr). Och underligheter som de här finns defintivt bara i Japan. Men det är ganska goda underligheter.

Festivalvimmel

Min första helg i Tokyo. Har visserligen inte riktigt börjat studera ännu, eftersom lärarna envisas med att släpa med oss på promenader under lektionerna. Under gårdagen avslutades skoldagen med att alla nybörjarstudenter (runt 50 gissningsvis) promenerade i ett okontrollerat lämmeltåg till Shinjuku (en tunnelbanestation bort från skolan), gick slutligen upp för en trappa utan att förstå poängen varpå lärarna utbrister den japanska motsvarigheten till "Slut för idag" och alla gick hem.

Bland det konstigaste på länge var också när en äldre herre kom cyklande mot mig, släpper styret med båda händerna, och ropar "UEPAAAAA!" samtidigt som han ger mig världens största leende. SÅ svårt är det inte att cykla utan att hålla i styret...

Har fyradagarshelg också, eftersom måndag är någon japansk helgdag och tisdag är en ceremonidag för långtidsstuderande. Så då får vi korttidsstudenter stanna hemma. Gick hursomhelst ut för att lära mig lite mer om Matsudo, min hemdel av Tokyo, med målet att hitta ett par inneskor. Föga anade jag att det i Matsudo denna lördag firades den japanska motsvarigheten till Ålafiskets dag: Den 34:e Matsudofestivalen. Gott om folk på gatorna, marknadsstånd på alla håll och kanter och någon slags semitraditionell danstävling till vad jag närmast kan beskriva som japansk folktechno. Galenskap, men rejält charmig sådan!

Om jag hade varit domare i tävlingen hade dock den lille pojken med flaggan på bilden vunnit med 1,5 hästlängd.

Skolstart

Igår var en genomgång av alla skolans regler samt inplaceringstest, vilket krävde att man var på plats på skolan, vilket i sin tur krävde att man klarade av att åka tokyos tunnelbana, med allt vad det innebär. Trodde det skulle vara väldigt svårt. Det var det inte.

Fördelen med skolan är att där går väldigt många svenskar. +poäng för trygghet
Nackdelen med skolan är att där går VÄLDIGT många svenskar -poäng för japanskaträning.

Efter inplaceringstestet (som gick sådär, vilket
var väntat för min japanska är verkligen sådär) drog en mycket japanskakunnig korean som jag glömt namnet på med några av oss till Shinjuku (bilderna) för att spana efter galenskap. Var inne i en fyravåningsbyggnad utan någon som helst struktur där allt och ingenting såldes. Koreanen köpte en badrumsvåg. Varför är fortfarande mycket oklart.

Idag fick jag stiga upp mycket tidigt för att kunna vara på skolan 08:45 och få reda på att inplaceringstestet placerat mig i eftermiddagsgruppen (lägsta nivån, men snabbaste studietakten för de som läser lägsta nivån) vilket känns passande.

Slog ihjäl timmarna fram till klockan ett i Harajukus park (bild) med två av svenskarna, samt åt lite ris och fläskkött. Har lagt vegeteriangrejjen lite på is, åtminstone tills jag lär mig var det går att hitta bra alternativ och var lite orolig för hur magen skulle reagera, men hittills har den mått bra. Kanske för att jag alltid ätit fiskar. Vem vet.

När skolan väl började klockan ett blev vi indelade i grupper och sedan utschasade till ännu en park (denna gång i Shinjuku). Pratade myyycket japanska med Baek, en annan korean. Tror åtminstone han hette så, men koreanska namn är skitskumma. Kul var han iaf.

(Nu slutar jag skriva, annars bränner jag ut mig och bloggar kanske aldrig mer)

Sju timmar in i framtiden

Vet inte säkert vad det kommer att bli av den här bloggen, med tanke på hur många misslyckade bloggprojekt jag lämnat bakom mig hittills, men som bekant duger det att försöka, så jag tänkte försöka, så jag hoppas det duger.

Kom fram till min framtida bostad i Matsudo runt halv två och känner mig inte så fasansfullt jetlaggad. Kanske är jag fortfarande i något slags chocktillstånd, men det visar sig säkert. Letat upp en liten kvällsöppen affär och handlat världens ljusaste bröd, strövat omkring och tittat mer än lovligt planlöst samt konstaterat att jag inte begriper mig på biljettautometerna till tåget jag skall åka imorgon. Än.

Mitt rum är f.ö. på glamorösa åtta kvadratmeter vilket jag tog tillfället i akt att föreviga mitt under pågående uppackningsprocess:



PS till farsan. var så uppe i resandet att jag inte ens tänkte på att tacka för att du följde med hela vägen till Katrup. Betydde jättemycket!